Overklighetens skynke.

Jag går. Viktigare saker har hastigt tornat upp sig.
Ett overklighetens skynke faller över mig från takkronorna och glastaket.
(Vi kanske ses på andra sidan det här. Kanske inte.)

//

I'm leaving. Things more important have suddenly sprung up.
(Perhaps we will meet again on the other side of this. Perhaps not.)

mail.

Ströva omkring.

En gång My, alltid My.

Tribut till Marie Ek.

Solär.

Ett lettländskt sinne.

Vi lyser med allt kortare veke.

Tjugonde veckan.

Han steg in i sin skog med hundra mil av tystnad framför sig.

Tidig morgon och isbergsknän.

Klippdockor.

En illusion av att klättra i karriären.

Uppföljning i yrsnö.

Amaoto - ljudet av regn.

Clownen, Nallen & Drömmaren.

Hela huset var lite skevt efter de hjulbentas framfart.

Tjugotal.

Ännu en dag är regnbågen oskriven.

Det blir vinter till slut.

Picpusboulevarden en dag i November.

Den japanska trädgården rymmer ett myller av liv.

När fasaden genomskådas ömsar vi skinn.

I lågkonjukturens spår följer nya metoder för transport.

Kvinna och stuprör Nº3.

Hösten sveper in minnena av sommarens livfullhet.

Regnet föll, det viskade och droppade överallt. Den igenvuxna verandan gömde honom i en mild och utsökt ensamhet.

Skuggor mot väggen.

Möt Tö och Picpus - världsresenärer.

Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar.

Rummet han kunde ha slagit rot i.

Hagen smakar av allt vad natten har att berätta.

Ett väntande eko, ett själsligt rede av tålamod.

Självporträtt Nº1. En minimal skugga i hörnet.

Kvinna och stuprör Nº2.

½

Kvinna och stuprör Nº1.

Oktober, nästan November.

På kvällen föll den första snön.

Vedtravarkonsten är inte alltid helt lätt.

Finländska höljd i höstskymning.

Hans röst blev hes och oförmögen i takt med frostens utbredning.